Kategorier
Blogg

Kvinnors röster med musikantikvarie Jennie Tiderman-Österberg

Söndagen den 10 mars Dalarnas museum

Jennie Tiderman-Österberg
Foto: Margareta Nilserud Enberg

Kvinnors röster föreläsning med Jennie Tiderman-Österberg, musikantikvarie på Dalarnas museum.

Jennie har under 2,5 år studerat fäbodkulturen och vallmusiken, både historiskt och hur det ser ut idag.

Inledningsvis berättade Jennie om varför fäbodbruket blev en viktig överlevnadsstrategi för jord- och lantbruk i Dalarna under 1600-talet. Fäbodarna var en förlängning av storgårdarna i byarna och därmed oerhört viktig för en familjs ekonomi. Resurserna från jordbruket i byarna räckte helt enkelt inte för att föda både människor och djur. Därför flyttade man med djuren till högre belägna marker, vilka hade näringsrikt bete i skogarna.

Under medeltiden var det vanliga att man lät pojkar valla djuren och ta dem till bete. Dock var mjölkningen och framställandet av mjölkprodukter kvinnornas domän. När fäbodväsendet sedan introducerades blev det dock alldeles för resurskrävande att skicka en person som mjölkade och en person som skötte vallningen. Det var därför mer hållbart att mjölkning och vallning utfördes av samma person, därför blev det då kvinnorna som fick utföra båda dessa uppgifter under somrarna på fäbodvallen.

Det var också mest ekonomiskt att skicka en kvinna ur familjen, kanske en dotter eller en äldre kvinna som redan hade gått förbi barnafödande ålder. Fanns det ingen möjlighet att skicka en kvinna ur familjen var man tvungen att anställa en annan kvinna, en så kallad ”lagpiga”. Korna var en viktig resurs vars mjölk födde en hel familj. Därför var det oerhört ansvarstyngt att ha hand om kor och mjölkhushållning. Ingenting fick vara fel och Gud förbjude om man tappade bort en ko i skogarna.

Vallmusik är en form av kommunikation mellan djur och människa, eller mellan olika vallkullor. Givetvis har vi använt våra röster för att kommunicera med djur så länge vi har haft boskapsdrift, men den särpräglade musik som kommer ur fäboddriften nämns inte i nedteckningar förrän i mitten av 1500-talet, då Olaus Magnus nämner spel på horn i boskapsdriften i bergen. Johannes Columbus blir under det sena 1600-talet först med att nämna de lockrop som vi idag kallar för kulning.

Kulning är ofta något vi förknippar med långa, höga och ljudstarka rop. Men en kulning kan också vara låg och ropad med bröströst. Och även män kan kula. Ofta hade man olika lockrop beroende på vilket djur som skulle lockas. Korna lockades genom de längre, ofta utsmyckade, ropen. En musik som går i kornas tempo helt enkelt. Lockar du på getter eller får liknar ropen mer dessa djurs läten.

Idag har kulning gjort en vandring från fäbodvallarna upp på estrader och kungliga salonger. Det kulas vid nobelmiddagar, statsbesök, idrottsevenemang och invigningar. Men finns sången si skogen ännu kvar i fäbodbruket?

Fäbodbruket är kraftigt decimerat, men sommaren 2018 var det 72 fäbodvallar i Dalarna som hade fritt betande djur. Men mindre än hälften av dem har mjölkhushållning. Det finns ännu fäbodbrukare som ropar, eller kular, efter sina djur. Dock vill de inte gärna benämna det som kulning, eftersom de känner att deras rop inte kvalificerar sig för detta. Det har helt enkelt blivit så att det numer finns ett ideal hur kulning ska låta, något som tyvärr påverkar kulningens överlevnad som funktionsmusik.

Kategorier
Blogg

Internationella kvinnodagen den 8 mars 2018

Selma med semla på Almas Café i Borlänge med Annacari Jadling -Ohlsson.

Foto: Birgitta Hellström
Foto: Margareta Nilserud Enberg
Kategorier
Blogg

Orden gror – poesi-och boksamtal på Falu stadsbibliotek torsdagen den 28 februari.

Samtal om Elin Wägners Väckarklocka, torsdagen den 28 februari.

Elin Wägners bok Väckarklocka kom ut 1941 och har fått klassikerstatus. Men vad har den att säga oss i dag? Riksteatern gästade Falun med en uppsättning som bygger på Väckarklocka, lagom till hundraårsjubileet av den kvinnliga rösträtten, och i samband med det hade vi ett boksamtal på biblioteket. Wägnerintresset är stort och ett trettiotal personer slöt upp, vilket vi tyckte var fantastiskt roligt. Länets teaterkonsulent Janna Nolgård inledde med att presentera föreställningen som dels bygger på boken Väckarklocka och Elin Wägners liv, dels intervjuer med moderna människor om deras egna väckarklockor. Fyra frivilliga fick, till allas vår glädje, även läsa upp ett stycke ur pjäsen. Vid våra övriga boksamtal har större delen av deltagarna läst boken och kan diskutera den, men Väckarklocka är en text som många moderna läsare upplever som svårtillgänglig. Ylva Sellin Isaksson och jag berättade kortfattat om Wägners liv och bokens teman. Vi försökte lyfta fram den brinnande längtan efter en ny världsordning boken förmedlar. Genom att beskriva forntida kulturer där kvinnor har framträdande positioner vill Wägner visa att patriarkatet inte är den enda möjliga samhällsformen. Hon talar om relationen mellan män och kvinnor och försöker också laga sprickan i den svenska kvinnorörelsen där hemmafruar och yrkesarbetande inte längre förenades av samma behov. Wägner menar att specifika kvinnliga egenskaper kan vara en väg till fred – om bara kvinnorna tar ett gemensamt ansvar. Hon är också kritisk till den tekniska utvecklingen och urbaniseringen som isolerar människor och som hon menar förstör jorden. Hennes visioner för framtiden är ganska oprecisa, kanske vill hon framförallt visa att det finns andra sätt att tänka än det rådande. Hon riktar sig till sin egen samtid, till dem som var insatta i den tidens samhällsdebatt och lätt kunde följa hennes hänvisningar till samtida skribenter likaväl som till klassiska texter.

Texten väckte många engagerade frågor och det blev en intressant och givande diskussion, så vi kan nog lugnt konstatera att Wägner fortfarande har något att säga oss i dag!


Arrangemanget var ett samarbete mellan Biblioteken i Falun, Riksteatern Falun, Dalarnas kvinnohistoriska förening och Studieförbundet Vuxenskolan på initiativ från Droppen Sundberg (Riksteatern Dalarna)

Text: Anna Westin, bibliotekarie på Falu stadsbibliotek.

Bild: Margareta Nilserud Enberg