Kategorier
Blogg

Annika Persson berättar om konstnären Märta Måås-Fjätterström

  1. “Var vid gott mod: en bok om konstnären fröken Märta Måås- Fjetterström”.
  2. Text, Birgitta Hellström
Annika Persson som skrivit boken om textilkonstnären Märta
Måås-Fjetterström (1873-1941) höll ett digitalt föredrag den 20 oktober
om sitt arbete med boken. Det var ett samarrangemang mellan en bokcirkel i Vika, SV och vår förening. En av deltagarna berättade om en
väninna som haft en matta av Märta Måås som aldrig fick städas. Så värdefull var den! Just nu pågår en utställning på Halmstad konstmuseum “Märta Måås-Fjetterström – Vävda gestalter”.
Under Märtas tid får kvinnor rätt att utbilda sig, blir myndiga och får
rösträtt.
Tyra Lundgren, en berömd keramiker, har tidigare skrivit en bok om
Märta Måås-Fjetterström som kom ut 1968.
Annika Persson har genom vittnen och brev försökt skapa en bild av
Märta. Nästan hela arkivet efter Märta brändes. Tack vare Clary Hahr i
London och hennes brevväxling med Märta kunde Annika teckna bilden av en människa. Dessa brev kom till Sverige via en svensk konsthistoriker och hennes dotter.
Märta var uppväxt på en prästgård i Vadstena. 1891 kom hon in på Högre konstindustriella skolan i Stockholm. Superidolen där var William Morris (1834-1896), poet, översättare, designer, revolutionär m m.
Gerhard Munthe (1849-1929), Norge, var en annan inspirationskälla.
Märta arbetar som textillärare i Jönköping och målar akvareller som förlagor. Väverskorna får själva tänka ut hur det skall bli i vävstolen.
Skånsk flamskvävnad är också en inspiration. 1919 öppnar Märta en
ateljé i Båstad. Hon gör även några mattor med text. En Fredrika Bremer-matta och en med ordspråk.
Mattor gjorda före hennes död 1941 kan kosta 500 000 kr och efter
hennes död några hundra tusen. Man väver fortfarande hennes mattor i Båstad i olika storlekar. En flossamatta kan ta ett år för två personer att väva.
1905 skrev Ottilia Adelborg och Annie Frykholm på ett upprop för kvinnlig rösträtt men inte Märta. Hon var egoistisk men också en stark förebild och skapade arbetstillfällen för många kvinnor.
Kyrkan köpte mycket av Märta.
Hon hade ingen kontakt med Karin Larsson men var hos Ottilia Adelborg ibland och träffade då Emma Zorn.
1930 sitter Märta i kollegiet för Stockholmsutställningen. Funkisen har kommit. Hon ser då att hennes textilier känns urgamla.
1934 hyr hon själv Liljevalchs och har en utställning där med bl a Carl Malmsten. Alla kritiker är överförtjusta över hennes verk. Geni!
Annika Persson har arbetat på boken i sex år på deltid och varit nära att ge upp
ett antal gånger. Hon har letat i arkiv i hela Sverige efter material till boken.
Jag såg utställningen “Se på mattorna – det är jag” på slottet i Stockholm oktober 2019. Det var kungen som tog initiativet till utställningen eftersom det var 100 är sedan Märta startade sin ateljé i Båstad 1919. Det var verkligen en upplevelse att se dessa vackra mattor i den pampiga Rikssalen. Underbart
Kategorier
Blogg

Höstutflykt 2021- Klosters bruk

Efter ett långt coronauppehåll blev det äntligen möjligt för föreningen att göra en gemensam utflykt. Målet för höstens utflykt blev Klosters bruk och Stjärnsund. Båda orterna ligger i Hedemora kommun utefter den skyltade leden Husbyringen.

Vi var ett tiotal damer som onsdagen den 25 augusti per bil tog oss de cirka 4,5 milen till Kloster bland annat via den vackra vägen utefter Dalälven mellan Fäggeby och Dala Husby.

Kloster hette ursprungligen Riddarhyttan då man vid mitten av 1400-talet anlade hyttor för järn- och kopparframställning utefter ån som strömmar genom byn. Vid slutet av 1400-talet instiftades ett cistercienskloster som blev Sveriges nordligaste kloster och som gett namn till orten. Klostret stängdes dock redan vid mitten av 1500-talet och byggnaderna förföll till ruiner. Driften vid hyttorna och hamrarna kompletterades på 1600-talet med kruttillverkning som vid 1700-talets mitt hade vuxit till Sveriges största krutbruk. Ett halvt sekel senare övergick Kloster till att bli ett järnbruk och ett plåtvalsverk inrättades. Men 1888 lades bruket ned liksom de flesta av Bergslagens små järnbruk då driften koncentrerade till stora industrianläggningar. I dag syns spåren av industrin som rester murar här och där förutom ett krutmagasin och Gustaf de Lavals smedja.

Kvar finns herrgårdsanläggningen ganska intakt även om mangårdsbyggnaden uppfördes så sent som sekelskiftet 1900. Men det som vi framför allt kom för att se var den nyrestaurerade (2018) Klosters herrgårdspark – Engelska parken. Parken anlades som en inrutad barockanläggning under 1700-talet som utvidgades under 1800-talet med den då så moderna friare anlagda engelska parken. Denna typ av park karakteriseras av naturliga former, lummig grönska och slingrande gångvägar i ett böljande landskap. Inte att förglömma är närvaron av vatten i olika former där man på vackra broar tar sig över strida strömmar, lugna bäckar eller till öar i en liten damm.

Tack vare den stora regnmängden som fallit tiden innan vår utflykt fick vi uppleva en fantastisk parkpromenad där vattnet fullständigt forsade och som bidrog till att förstå hur vattnets kraft använts i Kloster under århundradena för att driva de olika anläggningarna.

Regnmolnen hade hängt tunga redan vid avfärden från Falun men regnet dröjde precis tills vi efter parkpromenaden gick in i Bruksmuseet där vi också kunde packa upp vår medhavda fika. Det trevliga lilla museet ligger i det vackra gamla bruksstallet från tidigt 1800-tal. Museet är öppet dagligen 10-18 maj-sep och entrén sköts genom självbetjäning.

Efter besöket i Kloster valde de flesta i gruppen att på hemvägen fara via Stjärnsund för en kort promenad i det välbevarade bruket som i sig är ett utflyktsmål i sig vid en framtida vår- eller höstresa.

Bruksruiner och i bakgrunden Klosters herrgård
Strida strömmar i Klosterån efter senaste skyfallet
De glada utflyktsdeltagarna

Text och foto: Lena Grönlund Myrberg

Kategorier
Blogg

Kvinnlig välgörenhet i 1800-talets Falun

Text: Lena Grönberg Myrberg

Bild: Mölndals stadsmuseum

Den 21 april höll Dalarnas kvinnohistoriska förening ett digitalt föredrag via zoom i samarbete med Världsarvet Faluns vänförening och Folkuniversitetet.
Ett 40-tal uppkopplade kunde lyssna till Lena Grönlund Myrberg då hon berättade om en filantropisk kvinnoförenings sociala arbete under 1800-talets andra hälft.
Skyddsmödraförbundet i Falun bildades 1848 när 24 fruar från Faluns mest prominenta familjer samlades hos komminister Backsell för att prata om hur fruarna skulle kunna bidra till “arbetarklassens vårdade uppfostran”. Bakgrunden till mötet var ett upprop i lokaltidningen att stadens fruar borde engagera sig liksom man gjort i andra svenska städer. Fruarna beslöt att bilda en förening som fick namnet Skyddsmödra-Förbundet i Fahlun.
Vid slutet av 1700-talet hade Sverige befolkning ökat kraftigt och det var speciellt i de lägre klasserna som familjerna blev allt större. Folk hittade inget arbete och fattigdomen blev en belastning för samhället. Borgarna blev allt fler vartefter nya yrken, många med högre utbildning som grund, etablerades under 1800-talet. De nya yrkena innebar att männen rörde sig ut i samhället och kvinnorna hänvisades till hemmet. Där blev kvinnans huvudroll att vara moder med ansvar för hemmets trivsel och därutöver vara ett för samhället moraliskt föredöme.
Samhället hade stora behov av ekonomiska- och praktiska bidrag för att motverka fattigdom och allmän misär. Speciellt hade 1847 års fattigvårdsreform lagt större ansvar på samhällets ansvar för de fattiga. Falun var ett exempel på en stad med ovanligt stor arbetarbefolkning som var starkt beroende av gruvverksamheten. Nu blev Skyddsmödraförbundet i Falun liksom andra städers filantropiska kvinnoföreningar ett komplement till den kommunala fattigvården.

Skyddsmödraförbundet i Falun inriktade sin verksamhet mot kvinnor och flickor med målet att de skulle tillägna sig praktiska kunskaper för att underlätta deras framtida försörjning. Skyddsmödrarna började med att inspektera arbetarhemmen för att få sig en uppfattning om vilka behov som fanns och hur deras situation skulle kunna förbättras genom hjälp till självhjälp. Arbetarhustrur fick möjlighet att väva, sy och sticka av material som delades ut av förbundet som sedan sålde de färdiga produkterna på auktion. Flickor från arbetarfamiljer fick gå i slöjdskola där de fick undervisning i vävning, sömnad och andra syslöjdsämnen. De hade också lektioner i kristendomskunskap, läsning och skrivning. Ett tag var cirka 200 flickor inskrivna i skolan. Efter några år började olika sociala verksamheter avknoppas. Ett barnhem inrättades 1867 och något år senare inrättades ett skyddshem för äldre flickor. Föreningen Barnens Vänner inriktades på att dela ut kläder och en hushållsskola syftade till att ge flickor hushållskunskaper så att de skulle kunna få tjänst men också för att de skulle bli bra husmödrar.
Skyddsmödraföreningen i Falun lades ner 1984.

 

Syende flickor

Kategorier
Blogg

Månadens konstverk av Arvid Backlund

Här finns video inspelad under programmet Månadens konstverk. Konstverket Selma placerades vid Faluån 2011. Skulptören Arvid Backlund från Svärdsjö f 1895 d 1985 gjorde skulpturen på 20-talet. Detta är en kopia.
Lyssna på arkitekt Lars-Olov Holmqvist och litteraturvetare Bo G Jansson. Samarbete med Dalarnas konstförening och Studieförbundet Vuxenskolan.

 

Kategorier
Blogg

Två Falukvinnor

Text: Karin Alexanderson

Bilder: Folkrörelsearkivet (AW)

Wikipedia ‘(ED)


Anna Wallin

Elma Danielsson

 


Elma Danielsson (1865 – 1936) och Anna Wallin (1886 – 1950), två pionjärer inom den svenska socialdemokratiska kvinnorörelsen porträtterades av Karin Alexanderson i en digital föreläsning tisdagen den 16:e mars 2021. 1921 fick kvinnor i Sverige rösta för första gången vilket dessa kvinnor arbetat för. Bägge var födda i Falun. Anna verksam i Falun och mycket aktiv under lång tid i fattigvårdsstyrelse, nykterhets- och barnavårdsnämnd. Hon var Dalarnas socialdemokratiska kvinnoförbundets första ordförande under en följd av år. Inte minst verkade hon för att kvinnor skulle få möjlighet till avlastning och startade semesterhem på Gamla Berget och i Runnvika. Elma var gift med Axel Danielsson som startade tidningen Arbetet. Men som inte många vet så var Elma den som såg till att tidningen kom ut under hans fängelsevistelse och 20 år efter hans död. Hon är värd att lyftas fram i ljuset. Bägge kvinnorna var färgstarka och drivande. De agiterade för arbetarnas rätt och lyfte specifikt kvinnofrågan om än lite olika mycket. Arrangemanget var ett samarbete mellan Dalarnas kvinnohistoriska förening, Falu stadsbibliotek och Studieförbundet Vuxenskolan.

 Källor:

Alexanderson, Karin (2019). Elma Danielsson – en pionjär inom arbetarrörelsen: Ur: Dala-Demokraten 2019-12-19.

Alexanderson, Karin (2020). Falu Fattigvårdshistoria – fram till 1960-talet. Alinea förlag. Lidingö.