Rällsjö Brita är mitt namn

Lördagen den 23 september 2017, Stabergs föreläsningssal,presenterade kulturvetare och författare Lena Nygårds dalkullan Rällsjö Brita, vars liv blev långt: från 1901 till 2006.

Lena Nygårds och Rällsjö Brita                                Text och foto: Margareta Nilserud Enberg
Lena Nygårds har intresserat sig för projektet biologisk mångfald  sen 90-talet och deltagit i insamling av fröer till äldre köksväxter och ettåriga blommor. Äldre husbehovsodling visade sig vara främst en kvinnosyssla. Kontakten med Erik Karlsten, en systerson till Brita, ledde till att han för Lena Nygårds blev en tolk på Rällsjögården, där fem generationer levt och han introducerade platsen där Rällsjö Brita bodde i hela sitt liv frånsett någon period i ungdomen, då hon arbetade i Stockholm.

Inventering gjordes och tio tolv av Britas växter bl a Brandgullilja sparades i fröbanken.

De växter som Brita skötte kom från olika håll. Systern Anna, som arbetade som piga på Karlbergs herrgård i Falun, förde med sig snödroppar därifrån kanske redan 1928. ”Agronomen” hemma på besök sommartid från Göteborg hade med sig bland annat trampgräs. En julros vars rot Brita fick från Strängnäs. En skolkamrat från Bertilsbo förmedlade exemplar av gullviva.

Ett rikt utbyte av växter och social gemenskap med likasinnade gjorde att gården utökades med diverse plantor som bland annat pioner, blågull, borstnejlika, brandgullilja. Rudbeckia förmedlades av en man, Oscar Rombo, ursprungligen Vikarbyn, men de allra flesta av kontakterna var kvinnor. Det var ett givande och tagande i förhållandevis omfattande skala.

Det som är intressant med Rällsjö Brita är hennes gedigna och noggranna anteckningar om växterna, vilket visar hennes systematiska talang. Hennes far hade före hennes födelse 1899 köpt fläder i Falun, så noggrannheten kanske gick i arv. Dagbok skrev Rällsjö Brita från tidig ålder och till sent i livet om tillvaron, växterna, djuren på Rällsjögården. När korna såldes 1974 blev det väldigt tyst på gården, Fåglarna fick i gengäld många holkar.

Under föredraget framkom Britas tidiga dröm om att bli lärare eller åtminstone kontorsfröken, något som hon hoppades på att förverkliga bland annat under sin tidiga tid i Stockholm. ”Det är min stad där jag trivs.”

Hennes far tyckte det var bättre om hon kom tillbaka till gården. 1937 gifte hon sig med en AK-arbetare, som deltog i vägbygget mellan Falun och Rättvik, Gottfrid Larsson.

Han hade en helt annan bakgrund än Brita och var politiskt intresserad. Relationen mellan paret, som inte fick några barn, berördes inte under själva föredraget men inte heller i boken Rällsjö Brita är mitt namn.

Ett mycket intressant kvinnoöde som vi åhörare ca 65 personer fick komma i kontakt med.

Staberg ca 65 pers

Leave a Comment